emalarsson.blogg.se

Vi hade bestämt oss för att sova på flygplatsen natten till att vi skulle flyga till nordön, eftersom vårt flyg gick redan vid 6:30 kände vi att det var onödigt att ha ett rum. Jag och Suzanne bestämde oss för att lägga oss i ett rum där man kan få sova ett par timmar på flygplatsen. Jag hade precis somnat när jag vaknade av att hela marken skakade under mig, ventileringssystemet som hängde i taket rörde sig hit och dit och lamporna svajade i luften. Hela byggnaden knakade och tjöt. Alla i rummet låg knäpptysta och skräckslagna. Vi tittade på varandra och visste inte hur vi skulle reagera. "Jag är med om en jordbävning". Jag hade inte kunnat föreställa mig hur det skulle kännas. Ofattbart att vi inte kunde styra över det, att det var jorden som rörde på sig av sig självt. Det höll på i en halv evighet kändes det som, jag har svårt att bedöma hur länge. Kanske i två minuter. 

 

Efter att skalvet slutat blev alla evakuerade från flygplatsen och de skulle kolla att ingenting kommit till skada. Eftersom vi visste att Nya Zeeland ofta har jordbävningar så visste vi inte om detta var någonting ovanligt? Vi skrattade och skämtade och tog inte det på allvar. Senare fick vi höra att detta var en jordbävning som var starkare på skalan än det som förstörde stora delar av Christchurchs stad 2011. 

 

Sedan hörde vi om varningar om tsunamis som väntades komma som ett resultat av jordskalvet, och folk tvingades evakueras från sina hem på östkusten. Därav blev även vårt flyg till Auckland inställt, eftersom flygteamet inte hade möjlighet att ta sig till sitt jobb. Det som skulle varit 8 timmar på flygplatsen blev därmed 12. Men vi är så tacksamma över att vi inte befann oss någon annan stans när detta hände!